Inlägg

Visar inlägg från april, 2011

Ny utredning om missbruksvård..

Det har gjorts en utredning om missburksvård. Jag har anledning att kommentera detta när jag har läst hela utredningen.
Men om jag har fattat rätt så är det så att den går i linje med vad jag själv tycker om hur det borde vara. För är beroendesjukdomen en sjukdom så måste det var sjukvården och lanstingen som ansvara för den rehabiliteringen och inte kommunerna. Jag kan iofs förstå socialtjänstens invändningar då det är många av oss som behöver hjälp med ekonomi under vårt missburk.
Och många av oss är inte i stånd att göra en renhårig ansökan om ekonomiskt stöd då vi är "aktiva", behåller då soc. tjänsten uppdraget blir det lättare för dem att hantera dessa frågor efter som de är ansvariga för ekonomisktbistånd. Men det handlar inte om vem som utför utredningen, som jag ser det, inte heller handlar det om vem som betalar för min del.Utan det handlar just om är jag sjuk eller inte. Som jag sa så är jag sjuk så är det sjukvården som är ansvarig oavsett om de ser till att tjän…

Tisdag, att veckorna går så fort

Bild
Jag sitter på trappen till församlingshemmet i Ljungby och njuter av solen. Har knappt vaknat idag, trött är bara förnamnet i dag. Så här tröt har jag inte varit på flera veckor nu. Har inte tagit min medicin i dag och det påverkar säkert. Jag får ingen före torsdag. Så lite rastlös är jag. Men men det blir bra. Trots allt är jag glad idag. Ska bli skönt att få sova.

Påskdagen

Åter igen vakande jag sent... morr, kl var ca 12:00 är jag vaknade. Jag är sliten när jag kommer upp. Just nu är det inte lätt att veta hur jag ska hantera min sömn. Somnar sällan före kl 03 på morgonen.

Jag lider inte av att jag äntligen sover när jag sover. Det är bara det att jag jobbar inte längre sådana timmar som gör att jag kan ha det livet att jag sover mellan 03 - 12 eller i bland ännu senare.

Igår var det dop i Maria Kyrkan i Ljungby, två av mina vänner hade fått barn för ett tag sedan och meddelade att påskdagen skulle det var dop. Tiden var ju självklart ordinarie högmässa, (Gudstjänst tid) vilket var och är 09:30 och det är förtidigt för mig, så jag trippelgarderade mig. Bad min mor att ringa vid 08 och ställde mobilen på 07:30 och 07:45 07:55 och 08:30 för att jag säkert skulle ha minst en timme på mig.
Gott och väl jag vakande i tid. Men efter som jag inte har några medicinerar i kroppen när jag vaknar så blir det svårt att vara organiserad.
Jag stod på benen kl 08:15 k…

Bloggar.se

Bloggar.seNyligen.se och knuff använder samma databas för bloggarna som har pingat nyligen.se. Dock är det så att jag har ett problem. Jag fins som blogg i nylingen.se men inte på bloggar.se.

Och för mig som vill att just du ska hitta hit så är det viktigt att finnas med där. Att mina inlägg hamnar under om det jag själv vill att det ska hamna på. Det som är mest frustreande är att det fins en mail adress man kan mail.

Och man får inte några svar. Jag skickade ett mail för ett tag sedan typ två veckor sedan och det skulle kunna vara så enkelt.. Att säga vi har fått ditt mail och vi tittar på det så fort vi kan. Det är en gmail adress och ni som känner mig vet att jag gillar gmail efter som det ger en massa möjligheter som autosvar. På mail som kommer fram. Så om du mailar mig på tex Munken.TM@gmail.com så får du ett svar att mailet är motaget och får du inte det så har ditt mail av olika orsaker hamnat i spamkorgen.

Det är en bra funktion för mig och alla som mailar mig.. Nå nu är det in…

Självmord

Jag har hela mitt liv kämpat mot mörka krafter, redan som 5-6 åring utryckte jag för första gången att jag inte ville leva. Det var förstås inte så svårt att hindra mig då. Men åren har gått och en så länge lever jag! Även när jag har varit i de mörkaste dalar och tänkt tanken många många gånger, så är jag i dag mycket tacksam att jag lever.

Det är klart att jag som alla som har stått inför det mörkaste mörka och vet att när man står där så är det nästan omöjligt att se en annan utväg. Jag tänker inte berätta någon historia om mina självmordsförsök, hur jag gick tillväga och varför det misslyckades, för det är inte det som är intressant. Det som är intressant är det liv som gick att rädda. Vad jag har nu, och hur det som nu är inte skulle vara om jag hade lyckats med att ta mitt liv.

Jag har en familj som jag älskar, Min son, mina föräldrar som har stått bakom mig och tagit emot enda upp i vuxen ålder när det har behövts. Mina kära kusiner! Mina otroliga vänner som alltid alltid, i tid …

SEO eller eller.. Nähä..

Alltså i bland blir jag så trött på att jag inte hänger med riktigt i tiden. Jag har alltid satt en ära i att ha lite kunskaper om mycket när det gäller data världen och internet världen i synnerhet. Och jag skulle nog utan problem förklara för någon varför SEO är nödvändigt och att det är bra för webplatsens position på nätet.

Men när jag nu flyttade den här bloggen från blogspot och fixat en engen domän för att köra wordpress som jag gillar att använda som verktyg för den här typen av bloggar. Så upptäker jag till min fasa att min blogg inte är SEO optimerad.. För det är något som sakans i meta tagara som min site skickar ut.

Det fins massor med bra verktyg på nätet för att kolla hur det står till. Uppenbarligen har min blogg inte något namn och inte heller några länkar...

Så idag är arg, frustread och jag försöker twika min wordpress . Det betyder att sedan igår har det och det kommer massor med dubbel publiceringar på tex facebook. Snälla ha tålamod..

Vilken dag....Phhu

Nå, jag ska inte behandla det som ligger mig närmast hjärtat idag. Det skulle nog bli lite för privat för att dela på denna blogg, som jag ändå försöker hålla mig rätt personlig men inte för privat. Efter som jag tycker det är viktigt med att min offentlighet är något som ni alla kanske kan ha intresse av att läsa.

Det är klart att i bland funkar inte det, som just idag så är det svårt. Efter som jag vill skriva om trurerna med och om min Sons närvaro i påsk, men jag har valt att inte lämna ut honom och heller inte hans mor. Som har fått dra det tyngsta lasset genom åren. (Jag tänker inte gå in på varför nu).  Utan jag vill bara säga att jag tycker att det är tungt, detta med hur umgänget funkar! Jag vill inte kasta skit på någon var för det är som det är.

Någon skulle säker säga att jag är ointresserad eller för passiv, för att jag inte orkar strida. Någon skulle säga att det är klokt att försöka låta bli att bråka.

Nå, det var inte det jag skulle skriva om alls, utan jag skulle skriva …

Minnen sviker aldrig..

Jag sitter på motellet i Lagan som vanligt, och pillar på min laptop, då kom det in en Engelsman som var så full att han kanapt kunde stå på benen. Och han hade sin son med sig. Som tjatade på honom att han skulle komma med för de andra skulle åka utan dem.

Det är inte så många år sedan det här kunde ha varit jag. Jag får ångest över vad han måste gå igenom och vad jag vet att han kommer att känna när han nyktrar till, och för vad sonen måste uppleva.

Illa är vad det känns som... alla gånger jag själv har varit där, onykter dum, och helt utan förståelse för resten av välden..

Dröm eller verklighet?

Godmorgon!

Vaknade just, har inte gått upp än.
Ligger här i min säng och funderar på vad som är verklighet, nyss så tyckte jag en gammal vän satt här och frågade om jag ville ha kaffe. Och det ville jag, då började han förklara långt och invecklat varför jag var tvungen att följa med till Motellet 'Motell Lagan' och allt var så verkligt. Så när när jag sa ja då sticker vi , så var han borta. Som om inget hade hänt.

Allt var på riktigt utom konversationen med min vän. Jag vet inte äns vad han heter eller om han fins i verkligheten, men han satt där.. och han var en gammal god vän. Sen tog men när jag lyckades få tag på iPhonen min så insåg jag att jag måste ha sovit och/eller drömt.

Efter som jag inte viste hur det var så tänkte jag att jag skulle ta mig till 'Motell Lagan' och jag för att kolla om det var så att jag hade bestämt någon med någon i telefon eller om allt bara var en dröm.

För det har ju hänt förut att jag talat med någon i telefon och inte var sig kommit ihåg …

Suck stön Suck

Suck... idag gick jag upp tidigt för att hinna med att åka till Ljungby och fixa lite med försäkringskassan och lite med arbetsförmedlingen. Och gott och väl. Jag satt där på sängkanten och tog mina piller. Och jag tänkte att jag skulle kunna åka efter att jag duschat men ack så blev det inte. Jag kom nämligen på när jag kom till duschen att jag borde raka mig idag, så jag skulle raka mig före jag skulle duscha. Jag behöver verkligen rak mig..

Så kom jag ihåg att jag hade hyveln kvar i väskan sedan jag var ute och åkte sist. (Jag har en elektrisk skäggtrimmer som jag har använt.) Men idag var det hyvel som gällde. Och tänkt och gjort jag gick till väskan för att hämta hyveln.

Där hittade jag en litet häfte som handlade om något jag inte mins... Men i alla fall, jag började bläddra i det. När jag hade gjort det en stund, så hittade jag i häftet en länk till internet. Hmm tänkte jag den ska jag kolla, det är bäst att göra det på en gång.

Så jag började surffa runt, bara efter ett par sekun…

Ett gott skratt

April, vår, glädje och sorg.

Sitter på en uteservering i Växjö, och just lyssnat på P1 Dokumentär: "Blind". Intressant och dock inte så kul. Ett olustigt program på ett BRA sätt! Många känslor sköljer över mig när jag lyssnar på den här typen av program. Det är väll ok men roligt är det inte.

På vägen in till Växjö, så sändes programmet. Och jag satt och små snyftade när Katarina Hahrs vänner och mamma brättade hur de upplevde processen. Och jag tänker på hur det är för mig. Identifikationen är ett faktum.

Åkommor som påverkar en är olika, när jag fick reda på att jag har ADHD så var det något jag har haft hela livet och levt med utan att just ha ett namn på det. Det är en stor skillnad, men rädslan för att just jag inte ska kunna få styr på min impulsivitet är stor. Dokumentären handlar om hur en katastrof blir ett faktum, om rädslan och vänners reaktioner. På det sättet är det inte alls likt min erfarenhet.

Min fruktan för att inte funka som "vanliga" människor, har genom hela mitt liv varit …

Logga till www.fatsug.se

Bild
Jag håller på att försöka ta fram en logga till siten som ska ersätta den som följde med temat. (Om du klickar på loggan så kommer du till det webbaserade verktyg jag har använt för att gör den. Kommer du ingen stans har jag gjorten själv.) Jag kommer att fylla på så fort jag har gjort en ny och jag är inte säker på att det här är ett projekt som kommer att gå så snabbt jag vill.

Några förslag är:














Fler kommer säkert.. :)



[tags]SEO,web-utveckling,Logotyp,bloggar[/tags]

..personer med DAMP/ADHD är totalt oförmögna..

Liksom personer med DAMP/ADHD är man på Socialkontoren totalt oförmögna att se sin egen delaktighet när man genom sina beslut snarare skapar problem istället för att bistå till att lösa dem.
Skriver TastierFood i Jan 2010

Hans blogg handlar inte om damp/adhd utan han kastar ur sig något för att han är förbannad på soc. men det hindra inte att jag blir både arg och ledsen. För är det något jag alltid har varit medveten om är min delaktighet i mina beslut även om jag inte har kunnat styra varför jag beslutar galna och "fel" saker. Och jag tro att de flesta av oss med detta tillstånd är medvetna om hur vi inte gör rätt.

Och hans uttalande slår hårt efter som jag hela mitt liv har tagit beslut/agerat på impuls och det alltid har ställt människor i min omgivning i klistret och tvingat  dem att ta smällar som jag inte vill att de ska göra. Men jag vet att det är jag som gör det och jag skulle vilja kunna låta bli. Men det rätta beslutet att låta bli något eller att gör något mindre …

Feedburner, Facebook och socialamedia

Sitter och försöker fixa lite med min andra blogg, gsm.liturgi.se, När jag såg att allt jag postar här på min personliga blogg hamnar två till tre gånger på Facebook. Mycket irriterande är det, kanske inte så mycket för mig som för alla dem som försöker följa mig på Facebook.

Nog är det så att det är klart att jag vill ha en notis om att jag skrivit ett nytt blogginlägg på min personliga Facebook sida. I övrigt vill jag styra om all bloggtrafik från den här sidan till Facebook sidan för bloggen utan upprepningar. Efter som jag inte vill uppfatas som spam. Men jag vet inte riktigt hur det funkar. Jag använder ett antal applikationer och tjänster för att kommunicera med omvärlden.

Och nästa alla vill länka till Facebook. Grr.. jag vill att en feed ska synas inte 1000 stycken.. Jag vill också fortsätta använda de tjänster jag har.. men inte ha kopplingen till Facebook. Jag vill styra vad som publiceras på facebook och på min blogg separat..

Hur F*N gör man det?

Nå ja, jag rodar vidare. Och k…

2 Bloggare skriver om NPF och medicinering

Jag kan inte låta bli att fundera på hur det skulle kunna vara för mig som bara har medicinerat några veckor och håller på att trimma in min medicinering. Och jag tänker att det skull vara som vanligt, att jag inte kan hålla fokus på sker som är viktigt och i mitt fall så skulle det nog inte vara så klokt att inte medicinera.

Nå, när det då gäller barn har jag inte någon annan uppfattning än att funkar det utan medicin så är det att föredra. Men efter att nu upptäcka vad jag skulle ha kunna åstadkommit som är bra för min personlighet, som studier och ha tålamod att lära mig saker så kanske det ha det varit att föredra medicinering. Men jag är vare sig läkare eller heltidsförälder så jag kan inte avgöra vad som var bäst för mig.

Inte heller kan jag tycka, att bara för att det fins lysande personer med diverse handikapp och NPF, som har klart sig och dessutom lyckats med att få möjlighet att få sina kreativa sidor komma fram, att det skulle vara fel med att använda mediciner.

Att kränka en…

Försöker lära mig mer om mitt funktionshinder.

Bild
Så jag sitter och surfar runt och hittade detta inslagg om något annat (typiskt mitt funktionshinder, att göra något annat).



Men det var väldigt intressant. Och skönt att veta att jag inte är ensam även om jag inte har Aspbergsers syndrom så har jag AD/HD och det är svårt nog att leva med.. Fast det är mycket bra att veta.. fokus är nu inte min starka sida och så har det nog alltid varit.

Saker jag har förstå nu handlar om mitt funktionshinder är tex att få saker färdig gjorda. Att inte kunna göra saker som inte är intressant nog, trots hur viktiga dem än är. Vissa saker klar jag helt enkelt inte av.. Tidigare har jag alltid trott att jag är mer själv centrerad, egoistisk och oempatisk än andra.

Att jag har empati och är bra på att reagera snabbt när det gäller vissa saker vet jag. Men ändå.. när det gäller långvariga relationer så är ofta så att det handlar om mig och inte någon annan. Det vill säga att jag håller på med mitt och står du inte ut med det så får det vara. Människor som gö…

Tisdagar är bra dagar..

Jag har fått förtroendet att leda en grupp 10-åringar, granförsamlingen.. Det är roligt och det är spännande att träffa barn och tala om tro. Att se människor i olika åldrar utvecklas och skapa sig sin egen identitet.

Det är kul och spännande.

Ny äventyr, en ny framtid

Sitter på ett fik i Ljungby en 10 minuter hemifrån med bil. Har varit hos sjuksyster Petra idag för att diskutera mitt intag av ADHD medicinen. Jag håller på att trimma in den så att det ska kunna fungera bra för mig. Det gör vi (Syster Petra och jag) genom att träffas ca var 14de dag och gå igenom hur det det känns och hur jag tycker livet i allmänhet funkar. Saker som jag märker och inte märker men borde ha märkt eller andra märkt.

Om livet med en diagnos som ställer rätt mycket på ända, men ändå kan rätta till massa saker med rätt hjälp och/eller rätt medicinering. Hur lever man med att man är oanpassningsbar, arrogant, impulsiv, oansvarig, okontrollerat aggressiv och oförmögen att ta sig för saker?

Hur lever man med att man måste ta droger för att fungera någorlunda normalt i vårt samhälle? För att hålla impulserna och aggressiviteten i styr? Hur lever man med att man svikit alla i sin omgivning på grund av ett funktionshinder?

Hur kan man leva med det? Sånt talar vi om på de 60 minu…

Då så kanske...

Då så har jag fiblat hela dagen i princip med bloggen. Nu är det bara ett par små saker kvar att fixa. Men jag tror jag är kan leva med den så här.. Eller vad säger ni?

Tiden har gått undan.. har glömt både att äta och dricka idag. Började jobba ca 11:30 och nu är kl 21:21 typ.. Tråtts att jag har ätit mina mediciner. Men det är i allafall söndag och jag kan göra vad jag vill idag.

Det blev en del annat gjort hemma innan jag åkte och satte mig på Motell Lagan. Men nu ska jag snart åka hem.

Jag lämnar nu fatsug.blogspot.com

Nu är det dags att byta bloggverktyg. Idag lanserar jag den här bloggen på www.fatsug.se och det betyder att den nya RSS feeden ligger här.

Söndag morgon.

Oj oj, jag skulle upp vid 07:00 för att fixa med tvätten. Men jag vaknade nys. Jo då jag tvättade lite igår men jag hade behövt lite mer tid på mig.. Typiskt, jag skulle ha varit i kyrkan i granbyn kl 11:00. Jag hade hunnit, men inte utan att stressa, hade inga uppgifter så det är nog inte någon katastrof.