Örebro - hopp och förtvivlan.

 

Jag ska till Örebro och träffa min son. Det ska bli kul.

Men det är med tungt hjärta jag lämnar Lagan denna gång. Livet är inte så enkelt som jag skulle vilja. Ledighet är trevligt men nu är det ju inte ledig jag är utan jag har slutat på jobbet.

Och det tycker jag jobbigt för jag trivdes med mitt jobb. Värst är det att det känns som att en del är glada över att jag slutat. Och det gör väl egentligen inget efter som omtyckt har inte varit min ambition utan det har varit att göra ett så bra jobb för ungdomarna som möjligt. Och jag tror att jag har lyckats. Men det är ett sorgearbete. Och det är tungt nu. Det är skönt att fokusera på honom ett tag så jag inte ältar det där med jobbet för länge.

 

Kommentarer

Sophia B sa…
Men du! Vad har hänt?
Kram!
Munken™ sa…
Egentligen inget mer än att jag gillar mitt fd jobb och har inte längre kvar det.
Och jag sörjer att tiden är slut. Och jag hade hoppats på mer stöd och förståelse från de förtroendevalda än jag har fått.
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Prästvigning i Växjö domkyrka.