Mymlan
CHARLYENE AGAINST THE WORLD DAGS ATT TA MAKTEN!
Stora Syster i Vassen
I like beer and other stuff
Hjärtefrågor NPF
Lotta Abrahamsson
Läs andra bloggar om ADHDKl. är alldeles för tidigt på morgonen (6:40), jag är sjuk feber hosta och nysningar från avgrunden… Men vaken är jag.. på radion snurrar radio P4 Kronoberg. Men livet är rätt bra just nu..
Viktiga förändringar i livet har gjorts, bland annat att jag fick diagnosen ADHD vilket startade en ravin av förändringar i livet. Men så här i slutet av första månaden av Nådens år 2012 så hyser jag hopp för framtiden.
I fredags vara jag sekunder från att dö. Jag var påväg från småland till Örebro för att träffa min son innan julledigheten då han och hans mor ska åka lång bort…
Jag fick en hostatack, det svartnade för ögonen och jag förlorade kontrollen över bilen och hamnade i diket på vägen i motsatt riktning. Hade det varit ett mitträcke eller att jag mött någon bil just då så hade jag dött. Jag sitter i Motala påväg hem till Småland igen. Mer skärrad än jag trodde jag blev. Jag tycker det är jobbigt att köra nu, det har jag inte tyckt tidigare.. Det är obehagligt och jag är rädd.. Men jag har kört från Örebro till Motala så det borde gå bra .. men det är otäckt….
Nå ja.. jag har rastat är i Motal nästa 1,5 timme nu så det är dags att ta tjuren vid hornen och åka vidare..
Jag har tandvärk. Det gör ont.
Nådens är 2008 i december, tog jag kontakt med Ärkebiskopen Robert Duncan, som är Ärkebiskop i Anglican Church in North Amerika. För att se om det gick att fina samarbetsmöjligheter för oss klassiskt kristna i Sverige.
Det gick många turer fram och tillbaka. Telefonsamtal, email, gick över atlanten och många olika planer för möten gjordes, men var ända gång så grusades dessa planer. Så kom då möjligheten att träffa representanter för ACNA i maj i år.
Jag blev kallad till Tyskland för att möta dessa.. Men efter som min ekonomi är som den är så var jag tvungen att tacka nej.
Då blev jag bjuden på resan för de ville verklingen träffas.
Så sagt och gjort, jag satte mig i min lilla Renault 5a, och körde 108 mil på 16 timmar.
För att vara med på det tyska stiftets synod, och fick träffa Biskop Royal U Grote och Biskop Gerhard Meyer. För att beskriva situationen i Sverige som jag uppfattar den.
Dessa två biskopar beslöt sig då för att fråga mig om jag ville tillsammans med dem starta en mission i Sverige.
Jag tackade Ja, och blev kallad till Tyskland igen för att tjänstgöra som ungdomsledare och predikant på ett lägger som det tyska stiftet (REC) har en gång om året för tyska ungdomar som vill träna sig på engelska.
Sagt och gjort, jag åkte ner till Tyskland igen. Jag hade en fantastisk tid. Där träffade jag Biskop Meyer igen och en annan Biskop vid namn Biskop Sam Seaman. De bestämde sig för att göra mig till “Lay Reader” Lektor på Svenska.
Det betyder att den Reformerade Episkopalkyrkan fins och är närvarande i Sverige.
Efter en mycket lång diskussion på twitter med Cissi Wallin om beroende kontra missbruk. Så skriver jag nu ner vad jag menar för att det ska blir tydligt och vad som är min mening med att diskutera detta.
Först så är det faktiskt så att att Cissi Wallin och jag har samma åsikt i frågan som mynnade ut i vår diskussion. Det började med att det diskuterades om droger skulle legaliseras, med några av de liberaler som vill att det ska bli tillåtet, mer om det kommer jag inte att säga.
Det jag gick igång på var Cissi Wallin argument om att antalet missbrukare skulle öka om man släpper narkotikan fri, jag tror inte det. Sen kom nästa påstående, att kostnaderna skulle öka för samhället narkotikan släpptes fri. Det kan ju påstås stämma, om och ändats om man inte kan härleda de ökade kostnaderna till det mörkertal som eventuellt redan fins.
Och fins det mörkertalet och de kommer ut i ljuset så ökar inte kostnaderna utan utgiften blir större, vilket jag menar är skillnad. I det ena fallet så är kostnaden det som vi bordet betala för missbruksvård och rehabilitering av skador uppkomna i samband med överkonsumtion av alkohol och droger. Utgiften är då det som vi faktiskt betalar. (Jag är inte ekonom så det kan vara fela användning av dess begrepp men det sår så jag förstår det.)
Sedan fortsätter det hela med att missbrukaren och den som är beroende är exat den samman. Jag är övertyga om att det fins missbruk oavsett om det kommer vara en medicinsk term eller inte. Som det skrivs om i DN idag.
Och det med att jag kan ha tex fyska effekter av en medicin utan att jag överdoserar eller konsumerar mer än jag ska eller fått restriktioner om. Det är då inte ett missbruk utan ett klart beroende.
Gör vi inte skillnader på dessa saker så blir det fel och vi kan inte angripa frihetes argumenten rätt så att det blir klart och tydligt vad som är orsak och verkan vilket som gör att våra argument blir klarare och kraftfullare.
Nej till att droger blir legaliserade!
I dessa tider är det inte lätt att kommentera sin tillvaro eller något område som måste kommenteras. Det händer så mycket just och jag har åsikter om allt. Så jag kommer nog tillbaka i alla, till att kommentera Bin Ladens död.
Vilket är ett måste.. men det blir nog lite senare. Nu har jag lite annat att kommentera.
Ses snart
Jag har just öppnat en lab blogg. För att fixa lite med utsenden och pluggins för WordPress. Jag har alltid tyckt att det är kul att labba med sådant.
De som har läst min blogg www.gsm.liturgi.se vet att jag hela tiden har trixat och bytt utsenden på min blogg. Och så även här. Vi är redan inne på tredje formen.
Så nu är det väl dax att labba någon annan stans.
Det har gjorts en utredning om missburksvård. Jag har anledning att kommentera detta när jag har läst hela utredningen.
Men om jag har fattat rätt så är det så att den går i linje med vad jag själv tycker om hur det borde vara.
För är beroendesjukdomen en sjukdom så måste det var sjukvården och lanstingen som ansvara för den rehabiliteringen och inte kommunerna. Jag kan iofs förstå socialtjänstens invändningar då det är många av oss som behöver hjälp med ekonomi under vårt missburk.
Och många av oss är inte i stånd att göra en renhårig ansökan om ekonomiskt stöd då vi är ”aktiva”, behåller då soc. tjänsten uppdraget blir det lättare för dem att hantera dessa frågor efter som de är ansvariga för ekonomisktbistånd. Men det handlar inte om vem som utför utredningen, som jag ser det, inte heller handlar det om vem som betalar för min del.
Utan det handlar just om är jag sjuk eller inte. Som jag sa så är jag sjuk så är det sjukvården som är ansvarig oavsett om de ser till att tjänsten utförs av Socialkontoret.
Utredningen fins att läsa här. Mer fins att läsa här. I GP skriver några en debattartikel om det här.
Jag sitter på trappen till församlingshemmet i Ljungby och njuter av solen. Har knappt vaknat idag, trött är bara förnamnet i dag. Så här tröt har jag inte varit på flera veckor nu. Har inte tagit min medicin i dag och det påverkar säkert. Jag får ingen före torsdag. Så lite rastlös är jag. Men men det blir bra. Trots allt är jag glad idag. Ska bli skönt att få sova.
Åter igen vakande jag sent… morr, kl var ca 12:00 är jag vaknade. Jag är sliten när jag kommer upp. Just nu är det inte lätt att veta hur jag ska hantera min sömn. Somnar sällan före kl 03 på morgonen.
Jag lider inte av att jag äntligen sover när jag sover. Det är bara det att jag jobbar inte längre sådana timmar som gör att jag kan ha det livet att jag sover mellan 03 – 12 eller i bland ännu senare.
Igår var det dop i Maria Kyrkan i Ljungby, två av mina vänner hade fått barn för ett tag sedan och meddelade att påskdagen skulle det var dop. Tiden var ju självklart ordinarie högmässa, (Gudstjänst tid) vilket var och är 09:30 och det är förtidigt för mig, så jag trippelgarderade mig. Bad min mor att ringa vid 08 och ställde mobilen på 07:30 och 07:45 07:55 och 08:30 för att jag säkert skulle ha minst en timme på mig.
Gott och väl jag vakande i tid. Men efter som jag inte har några medicinerar i kroppen när jag vaknar så blir det svårt att vara organiserad.
Jag stod på benen kl 08:15 kanske, och kom på kl ca 8:55 att jag inte tagit min mediciner så jag hade rusat runt och gjort absolut ingenting i ca 40 minuter, och när medicinen äntligen kickade in ja då var jag sen igen. Hur illa är det inte. Kom försent till kyrkan med 15 min en halvtimme.
Och dopet var redan avklarat när jag kom. Men de hade fått dopljuset så det var fint och det rätt skönt att se dem.
Det var ju tur att det var i den vanliga Gudstjänsten så att jag inte störde för mycket med att komma sent.
Och Dop kalaset efteråt var enormt fint.
Nå då så allt got. I övrigt har jag bara glömt några små saker som att jag hade lovat en väninna att sicka mina tankar kring påskdagen, som referensmatrial och predikoinsperation. Det glömde jag förstås:/
